Pepparkakshusen genom åren

Nu var det ett par år sedan jag hade tid nog att baka något pepparkakshus. Men förr, i min gröna blomstrande vanvettiga ungdom, för sisådär 10-11 år sedan, bakade jag gärna ett gediget pepparkakshus som fick stå på finbordet under jul och samla damm tills familjen inte stod ut med det längre. Helst bakade jag tillsammans med en av mina småbröder. Min utnämnda pysselkompanjon. Det gjorde bakningen så mycket trevligare. ❤ Och det behövdes, för bakningen tog oftast många långa timmar. I regel satt jag och pysslade med pepparkakshuset åtminstone i ett dygn i sträck.
 
Jag är förstås galet sugen på att göra ett RIKTIGT pampigt bakverk i år. Ett med lite mer stil än de jag åstadkom när jag var tonåring. Men tiden räcker inte riktigt till just nu när vi har så mycket med renoveringen att hinna få färdigt innan jul. Men jag lovar att återkomma om ett år med bättre nyheter!!! Då kanske jag till och med ska slå på stort och göra en pepparkakshusbakningsvlogg? 😀(Oj, vilket långt och rangligt ord det blev.)
 
 
Pepparkakshusen i min gröna ungdom
Hur som helst. Nu tänkte jag slänga er tillbaka i tiden och ge en liten tjuvtitt! Vill dock förvarna om att jag inte ägde någon avancerad systemkamera på den tiden. Bildkvalitén är med andra orde en enda sörja. Jag har fått ljusa upp vissa av bilderna väldigt mycket för att en överhuvudtaget ska se vad de föreställer! 🤣
 
2007 - Borgen 
Detta var mitt (och brorsans) allra första pepparkakshus. Avsaknaden av erfarenhet visade sig kosta sitt pris... Delarna sprack och flög i taket och vände och kom tillbaka (typ) och andra blev buckliga och skeva. Men i huvudsak tyckte jag väl att det blev en ganska gullig borg. En sån där som man så gärna vill krypa in i, kura ihop sig och gotta sig i värmen där inne.
 
Ljusen innanför fönstrena är inget märkvärdigare än en simpel julbelysning. Mallen på borgen hittade jag på nätet någonstans. Försökte hitta den nu för att tipsa er om den, men den verkar vara försvunnen! (Det går ju ganska enkelt att göra egna mallar förstås också och det har jag också gjort till de andra av mina pepparkakshus. Men det kräver lite mer tid och matematiskt tänkande.)
 
Ja, så här såg det ut när hela dramatiken tog fart. För det första så var jag inte förberedd på att det smälta sockret stelnade så fort. Den lilla tid som det tog för mina slöa hjärnceller att lista ut hur jag skulle möta (läs anfalla) den ena sockerdoppade delen med den andra delen räckte för att sockret skulle hinna stelna.
 
När jag sedan raskade upp tempot höll jag istället på att flå mig själv levande när jag skvätte sockerkådan över halva mig i iver att hinna klistra ihop bitarna. Och om jag någon gång missade målet så att delarna hamnade på sniskan så kraschade förstås hela härligheten när jag skulle försöka rätta till det. Det satt stenhårt fast.
 
Det fanns inte mycket felmarginal med andra ord. Det gällde att hålla tungan rätt i mun och pussla ihop det hela alldeles precis där det skulle sitta. Och det lyckades ju som sagt inte riktigt. Resultatet blev därför något enfaldigt. Något beklämmande.
 
Halva mina föräldrars kök totalbelamrat och överbemannat med pepparkaksdelar!
 
Tornen gjorde jag runda genom att grädda dem över ihopklistrade flaskor. Hälften sprack, men resten blev dugliga. Det finns sääääkert intelligentare sätt att göra dem på!
 
 
ATT KLISTRA IHOP HUSETS DELAR
 
Smält socker
Borgens alla delar klistrade vi ihop med smält socker. Det mest slitstarka alternativet av klister, skulle jag säga. Dock är det brännhett och stelnar på sekunder, så det gäller att trycka ihop delarna blixtsnabbt och absolut inte sätta något fel. Det går inte att rucka på delarna sedan, utan isåfall spricker dem och du får baka om eländet.
 
Kristyr (Recept finns längre ner i inlägget!)
Det går även att använda kristyr, men kristyren är på tok långt ifrån lika pålitlig som smält socker! Den går lätt sönder eller släpper om den råkar ut för några stötar. Men är hästlängder godare att mumsa på!
 
Ätbart lim
Det går att köpa ätbart lim att trixa med. Den varianten använder jag ofta på tårtor, men aldrig på pepparkakshus. Kan därför inte uttala mig om dess funktion i detta sammanhang!
 
 
 

 2009 - Vimsiga huset
 
 
 
Vimsiga huset var väl egentligen mest ett skämt. Vi kunde inte enas om vad vi ville göra, så det blev något mitt emellan av alltmöljigt. Något slags hus, stort som en herrgård men mer i stil med ett lekhus. Snett, vint och dant. Men MYSIGT. 😄 Jag kan inte annat än skratta när jag kommer ihåg hur vi slet och kämpade...
 
 
PEPPARKAKSHUSRECEPTET  
(Kommer att delges i separat inlägg, när jag har modifierat det färdigt.)
 
En av de saker som gjorde att huset blev skevt var degen. Vi testade ett annat recept än förra gången när vi bakade detta huset och det visade sig vara en nitlott. Förra var också en nitlott, men denna om möjligt ännu värre! Bitarna blev tjocka och bubbliga. De flöt ut och blev för mjuka. Hela konststycket blev omöjligt att få ihop på ett elegant sätt. Det blev alldeles vint och skevt! Och jag lyckades identifiera boven till detta. Hör här nu..!!
 
Viktigt tips till alla pepparkakshusbagare!
Använd aldrig bikarbonat i degen om du vill få tunna, släta, raka bitar! Bikarbonaten får degen att jäsa vilket gör att ytan blir plufsig och kanterna sväller utanför de mallar du så omsorgsfullt har skurit ut degen ifrån, så att du sedan får sitta och såga till varenda bit för att få ihop jippot och under hela sågning vara förlamad av skräck av rädsla för att någon av de viktiga bitarna ska spricka. Vilket de också kommer att göra. Och du kommer få göra om hela skiten. Ett antal gånger, om du har otur.
 
Nej - från och med nu är det deg utan bikarbonat som gäller. Då kan en även skapa mönster i degen - som behålls även efter gräddning.
 
Fördelen med bikarbonat
Dock ska en vara medveten om att alla tryckmärken och eventuella felskurningar i degen syns likaså - så bakar du med barn skulle jag föreslå att du behåller bikarbonat i degen! Bikarbonaten gör degen smidigare, mer arbetsvänlig och döljer skador och märken i degen, eftersom den jäser i ugnen. (Jag ska så småningom göra ett inlägg här inne med det ultimata pepparkakshusreceptet! Jag måste bara testa det lite först och se om jag kan göra några fler användbara modifieringar.)
  
 
Till dekoration använde jag kristyr - ofärgad och färgad. (Samt dekorpärlor och annat skrammel, som går att köpa i vilken bakbutik som helst).
 
Kristyr
4 dl florsocker
1 äggvita
1 tsk ättiksprit eller citronsaft (för ökad glans!)
några droppar karamellfärg (för färgad kristyr!)
 
 
   
 
 

2010 - Belen Tower  
 
 
Till denna bakning hämtade vi inspiration från en verklig byggnad. Belen Tower - en av Belgiens vackraste slottsborgar! Vi hade inga mallar utan lade ner ett enormt arbete på att mäta och skissa och skapa dem själv från bilder vi hittade på google.
 
Tour de Belém - Lisbonne - Portugal
 
 
Så här såg starten ut på detta projekt! Det blev ett så intressant projekt att jag får berätta mer om det i ett eget inlägg, för nu börjar det här bli alldeles för långrandigt.
 
 
 

2011->
Efter Belem Tower var det slutlekt för min del! Jag hade mycket i gymnasiet att stå i då och åren därefter var jag ute och reste innan jul. 
 
Men uppenbarligen hade jag drillat min lillebror väl, för när jag inte längre hade tid till att sitta och pilla med kavel och måttband så tog han över traditionen och dundrade till med en makalös kopia av mina föräldrars villa, garaget och Lönneberga bygds kyrka. Helt på eget bevåg.
  
 
Vårt föräldrahem där till vänster, alltså! Och så landsbygdskyrkan och en liten grupp änglasångare framför som står och ylar. En saxofon och ett dragspel kan jag visst skymta i famnen på dem också. Det måste ha låtit helt brutalt om en sådan konstellation var verklig. Eller kanske alldeles apcoolt.
 
Notera att han till och med har tryckt in en klocka i tornet! ;-) Min lillebror alltså. ❤ Always making me proud.
 
 
Och det kan vi väl vara överens om att det gjorde han förträffligt bra!!! Jag tycker att den här sista bilden ser ut som ett gammalt vykort! 😍 Och så det lilla utedasset där mitt i allt. Haha. Fantastiskt. Tufft för rumpan att sitta där och vädra om vintrarna...
 
(Men vet ni att i Rysslands kallaste by är det så kallt att allt vatten fryser till is och därför kan man inte använda några vanliga toaletter. Istället är det utedass som gäller där, när det bittra vädret kryper sig ner mot -70 grader. Kul allmänt vetande.)

Zilia Ving 
 
(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. 💓)  
Presentation av mig hittar du HÄR.
Follow

Spöad av klockan och en chockad läkarkår

Ibland går dygnets timmar och omfattningen av dagens To Do-lista inte ihop. Förrgårdagen var en sådan dag. Gårdagen också. Jag hatar sådana dagar. Jag jäktade och sprang, men blev ändå oavbrutet spöad av klockan. Den hetsade mig med sitt förbannade "tick tack, tick tack" och jag ville bara skrika: "Hååååååll käften!" och "Uuuuur vägen!".

 

SPÖAD AV KLOCKAN

I förrgår var vi inne i stan och släpade med oss en hel kärra virke hem. Nu är det dags att sätta upp innertaket i sovrummet och sedan står tapetseringen på tur. Det börjar närma sig ett resultat! Jag måste bestämma vilken tapet vi ska ha (ja, det är liksom mitt jobb det där med att ha sista ordet när det gäller design och inredning). Allt måste stämma. Jag är petig med sånt. Stilen och känslan och funktionen måste vara i total harmoni. 

Resten av dagen gick jag väl återigen i ett töcken, liksom hela veckan har gjort. Men jag tror att jag städade, tvättade, tog hand om några ärenden, mail och telefonsamtal, som måste hanteras, bokade tid hos tandläkaren, röjde ut barnens kläder som av okänd anledning har krympt och sorterade in nya större, dammsugade av alla möblerna från katthår, klippte vovsingen, bytte sängkläder, städade ur besticklådor, övade lite sång med barnen och tränade magen enligt "mammamage"-appens stränga regler. Ungefär något sånt gjorde jag den dagen, om jag minns rätt.

Och fortfarande ser det ut som ett bombnedslag här - med alla verktyg som dundrar fram över väggar och golv och lämnar efter sig moln av damm, spån och träflisor. Och skoavtryck från Daniel som klampar ut och in genom ytterdörrarna med måttstocken och virket i högsta hugg. Och så leriga tassavtryck från husdjuren som följer husse hack i häl på det och två barn under 3 år som rullar runt i hela oredan. Kan ni föreställa er? Låter jag gnällig? Överdriver jag lite? Kanske en smula. Men det är en ytterst liten smula. Och JA, jag känner mig lite gnällig idag. Det kan man väl få vara ibland.

 

OCH HAN CHOCKADE LÄKARKÅREN...

Igår fick Daniel ta ledigt en stund från jobbet för att följa med mig och småttingarna till Fru Doktorn. Vi tycker inte att Eliah äter tillräckligt mycket och är oroliga för hans viktuppgång. Han är glad och full av liv, så några tecken på en dramatisk sjukdom ser vi inte, men ganska smal är han och pappas vegetariska gryta och mammas ugnsgratänger går absolut inte ner. Möjligtvis kan han tänka sig att pilla i sig några köttbullar och knapra i sig lite morötter och vitkålshuvuden. Möjligtvis kan han även tänka sig att sluka lite köttfärssås, mumsa på banan och turkisk yoghurt och slänga pannan i osten och gnaga kanterna av den. När inte mamma ser. Men allt som har en krämig, såsig konstistens går inte ner och fisk är fullständigt omöjligt.

Läkaren bekräftade att vikten hade avstannat och att han var ett steg under normallinjen. Men så tittade läkaren och sköterskan på mig och Daniel, kliade sig i skallarna och konstaterade att vi nog inte kan ha varit särskilt stora när vi var små vi heller och att det möjligtvis ligger i DNA:et. Jag minns inte hur jag åt när jag var liten, men tunn som en sticka var jag iaf. Knotorna stack ut åt alla håll. "Benranglet" minns jag att någon av klasskamraterna kallade mig när vi blev osams någon gång i mellanstadiet. Nej, läkaren tyckte inte att vi skulle vara oroliga och menade att han verkade vara "pigg och kry". Eliah, som hittills hade suttit knäpptyst och iakttagit oss alla med klotrunda ögon, svarade omedelbart med att imitera en brunstig get och hoppa jämfota tvärs igenom rummet. "Och uppenbarligen full av bus", fortsatte läkaren och skrattade. Men för säkerhets skull tyckte de att vi skulle ta blodprov på honom. Blodprov!!!?? ÄR DET VERKLIGEN NÖDVÄNDIGT??

 

(Se mina fina skatter här! Far och son för ett halvår sedan. Fotat med mobilen - därav kvalitén.)
 

Eliah har alltid varit tålig och foglig med det mesta. Första gången han fick vaccin, några månader gammal, blev dåvarande läkare alldeles stum av beundran. Eliah gav knappt ifrån sig ett knyst, trots att två sköterskor högg honom i båda de små tjocka låren med varsina sprutor. Endast ett litet förargat grymtande undslapp honom och sedan blängde han ilsket på läkaren i ungefär 5 hela sekunder. Idag var situationen annorlunda. Idag skulle han stickas i fingret och sedan tömmas på blod i fyra små kapslar. Det låter dramatiskt men var väl egentligen inte något avancerat ingrepp. Men idag var han stor nog att förstå vad som gjordes med honom och stor nog att bli skrämd och göra motstånd om det inte behagade. 

Jag insåg direkt att detta skulle bli tufft. Eftersom jag anser att sprutor är ett djävulens påhitt blev jag omedelbart stirrig, nervös och gråtfärdig. Ville ta upp honom i min famn och fly fältet. Men jag ville inte påverka Eliah med mina klena nerver så jag bad istället om att få hålla mig utanför rummet tills hemskheterna var överstökade och låta Daniel aka Filbunken hantera Eliah.

Eliah placerades i knät på sin lugna trygga far (Daniel stressar inte upp sig för mycket här i livet!) och läkaren och sköterskan uppmanade honom att hålla ett stadigt tag i Eliahs arm under hela blodtömningen, så att han inte kan rycka åt sig armen och göra sig illa. Så snart nålen kom fram var Eliah tydlig med att han inte var upplagt för detta spektakel. "Mamma, mamma!" gormade han och försökte slita sig loss. Mammahjärtat sprack i tusen små ynkliga bitar. Och jag kallades in. Nervös från topp till tå. Vinglandes på svagburna ben. "Försök distrahera honom", löd mitt uppdrag. Jag slängde fram en alldeles vansinnigt rolig barnbok och vevade med den framför hans ögon och berättade sagan om och om igen med min allra mest spännande basröst.

Och kan ni tänka er!! Att det hela gick så galet mirakulöst bra!! Nu så här efteråt känner jag mig helt salig av lättnad. Ingen dog, ingen fick några trauman och blodet lyckades de pumpa ur honom. Och han blev inte ens rädd. Läkaren stack honom i fingret och Eliah grymtade ilsket till, i vanlig ordning. Sedan var det färdiggrymtat. Inget skrik, ingen gråt. Sedan satt han förnöjsamt och tittade, med blandad skeptism och nyfikenhet, på vad läkaren gjorde och lyssnade till sin moders oupphörliga, tjatiga och tappra sagoberättande. Mellan varven ilsknade han till lite och lät läkarkåren förstå att han inte uppskattade att sitta fasthållen. Men ilskan gick fort över. Hela proceduren varade i ungefär 15 min och läkaren och sköterskan var båda chockade av förundran. "Nä, jag har nog aldrig sett på mage till tålig unge!" Utbrast den ena. "Ett sånt här lugnt barn har jag aldrig stuckit förut." Utbrast den andra. Och när de fyra kapslarna var fyllda tyckte läkaren att de lika gärna kunde fylla två till, "när det ändå går så bra", ifall de andra fyra inte skulle hålla måttet. Och som belöning för sin tappra uthållighet fick Eliah välja en leksak ut sköterskans låda. Efter nogsamt övervägande föll lotten på en liten gummiboll.

Tänk om livet alltid kunde vara så här okomplicerat...?

 

Zilia Ving

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. 💓)  
Presentation av mig hittar du HÄR.
FÖLJ MIG

Att bo i ett "tiny house"

Har du någon gång funderat på att bo i ett "tiny house"? Gör inte det. Se den här videon och tänk om! 😄

 
Skämt åtsido! Visst skulle det väl ändå vara häftigt att bo så här litet? Och kunna släpa med sitt hus på alla bjudningar och tokiga upptåg? Leva minimalistiskt. Ha naturen utanför dörren. Och olika utsikt från fönstret varje dag. Åka jorden runt och ändå sova tryggt i en och samma gamla noppiga säng varje natt. 
 
Jennas liv inspierar mig verkligen! Om det inspirerar dig också så föreslår jag att du kikar lite på hennes hemsida!
 
Bildresultat för tiny house
 
Relaterad bild
 
Bildresultat för tiny house
 
Vad säger ni? Någon som blir sugen på att slänga ihop ett litet skyffe och slänga upp det på bakkärran och dra jorden runt?
 
Kram, Zilia
 
(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. 💓)  
Presentation av mig hittar du HÄR.
Follow
Konst bloggar Hem & Inredning inredningsbloggar.info