Att knåpa ihop sitt eget babynest

Jag har ofta svårt att hitta prylar som ser ut precis så som jag vill att de ska se ut, vilket alltid resulterar i extra bök. Antingen får jag stöka runt i varenda butik såväl på webben som på gatorna, eller så blir jag tvungen att skapa dem själv.
 
När det var dags för mig att investera i ett babynest till mina barn så hamnade jag i just den rävsaxen. Det jag var ute efter fanns inte att hitta på marknaden.
 
Dels ville jag ha det lite större än det brukar vara i butiken, så att mina barn skulle kunna använda det länge. Och så ville jag ha ett väldigt exakt utseende. Jag ville ha den i gråbeiga och gräddvita nyanser. Ovansidan ljust gråbeige och undersidan samma nyans men mörkare. jag ville också ha en bred spetsvolang i vintage-stuk och två olika nyanser, gräddvit och beige.
 
 
 
 
Tyvärr har jag faktiskt inte fotat förloppet från identitetslöst tygstycke till färdigt verk, men jag följde norska Lillian Bigton Nygård's fenomenala guide som finns på youtube! Den vill jag slå ett extra slag för till er som blir nyfikna på att pilla ihop ett näste till era spädbarn.
 
 
Det mesta gick att göra på samma sätt som Lillian gör i filmen, dock fick jag handsy mycket mer än hon gjorde eftersom att jag valde ett kraftigare tyg och även smällde på med en smaktfull fyllig spets på det. 
 
Lilltösen fick provligga babynästet... Och det gjorde hon med bravur, måste jag säga!
Mitt lilla hjärta. ❤
 
 

Spetsen består av en bred gräddvit spets och en tunnare, handvirkad beige som jag har fäst på den breda. Dessa två sydde jag ihop separat innan jag fäste hela spetsen på babynästet. Kanske ser ni lite tydligare om ni tittar på bilden nedan!

Det går så klart att variera sådana dekorationer i all oändlighet.
 
 
Celina låg där så fint och tittade på mig när jag vinglade runt med kameran i högsta hugg. I dunklet. (Ja, tyvärr hann solen gå ner under tiden jag fotade. Sicken bad timing! Inte det bästa för en fotosession så att säga, men jag försökte använda mörkret till min fördel och skapa varma, mysiga bilder.)

Hon undrade nog vad jag sysslade med. Det gör hon iofs ofta, stackars tösen. Jag har så mycket lustiga påhitt om dagarna.
 
 
Jag hade även tänkt att sy ett täcke och kudde av samma tyg, men tiden för det har inte ännu infunnit sig. (Den vackra stickade filten som Celina omhuldar sig med har min mamma stickar!)
 
Någon mer än jag som tycker att det är uppmuntrande att sy eget?
 
Kram, Cristall
 
(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. 💓)  
Presentation av mig hittar du HÄR.
Follow

En dröm i spets och siden

 
Hej vänner! Jag tänkte att jag skulle visa hur jag (och min kära mor som hjälpte mig) designade och sydde Celinas dopklänning. ❤ 
 
 
Klänningen var gjord i dupionsiden och klädd med massor av spets i en dov champangefärgad ton. (Jag är helt tokig i spets, måste jag avslöja. Jag tror att jag äger upp mot 30-40 spetsklänningar och därutöver en mängd spetsgardiner och dukar och tyger etc. De är vidunderliga och jag skulle så gärna vilja visa dem för er!! Men det får jag göra en annan dag.)
 
 
Jag hade så mycket att stå i inför dopet (bakning etc.) så mamma, som är en snabb och skicklig sömmerska, sydde själva grundklänningen som ni ser ovan. Vacker, eller hur!!? Hon kan, den power-kvinnan!! ❤
 
Vi följde ett väldigt basic mönster som ni kan hitta på sajten Stoff och Stil, om någon av er läsare blir sugen på att ta en "svängom" med symaskinen. Och så modefierade vi mönstret lite efter smak och tycke. (T.ex. tog bort sömmen mitt på kjolen och ärmarna, lade två väck på framsidan och puffade till ärmarna. Vi gjorde också helt annorlunda med rosetten som ni kan se längre ner.) 
 
(Jag har tyvärr slängt mina skisser på klänningen, men jag tror att ni ser ganska bra ändå hur den kom att se ut.)
 
 
Mamma står och måttar upp spetsen...
 
 
Jag pusslar och klipper ut spetsbitar...
 
 
 
 
Mina skisser på hur jag ville att spetsen skulle sitta begrep hon sig inte riktigt på, så den dekorationen fick jag klä själv. Det tog sin tid, eftersom nästan allt behövde handsys, men gick i övrigt relativt smärtfritt. (Lite blodutgjutelse här och där, men det är väl sånt man får räkna med.)
 
Ni ser på bilderna ovan hur jag gick tillväga. Jag klippte helt enkelt ut en massa små fina spetsbitar och placerade ut dem som jag ville ha det. Ungefär som att bygga pussel! Kul, helt enkelt!
 
Spetsen är köpt på en av mina favoritspetsbutiker online - Imperial Lace. Om ni, liksom jag, älskar spets så måste ni kika in i denna butik. De har så mycket vackert så att man storknar...!
 
 
Rosetten fick vi också sy för hand eftersom den var lite för tjock för symaskinen. Men annars är den väldigt enkelt gjort. Ta ett silkesband och en spetsudd och sy ihop dem med udden på varje sida! As simple as that.
 
 
Vi sydde alltså denna klänning till Eliahs dop, men då var rosetten i en dov militärgrön färg istället. (Jag hittade inte att vi hade något tydligt foto på det, så här har jag nålat dit den gröna rosetten bara tillfälligt för att visa er!)
 
Passade så väldigt bra med våra outfits vid det dopet som gick i sand, linfärg, ivory och murrigt grön. (Jag kan visa mer bilder på våra outfits i ett annat inlägg. Det blir så långt annars!)
 
 
Jag vill varmt rekomendera att testa på att sy egna barnkläder någon gång, för det är inte bara roligt att sy och designa efter eget huvud utan också väldigt roligt att känna att kläderna blir alldeles extra personliga när ens barn bär dem!

Kram, Cristall
 
(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. 💓) 
 
 Presentation av mig hittar du HÄR. 
Follow

Om jag bara kunde sticka...

 
Jag har turen att ha en mamma som är alldeles fenomenal på att sticka!! (För att inte tala om att hon överlag är fenomenal på allt som har med garn och tyger att göra, samt mer därtill!) Häromdagen gav hon mig och D denna present till vår nyfödda dotter. Är den inte helt ljuvlig!?
 
 
Mönstret och garnerna kan ni hitta på garnaffaren.se! (Istället för rött valde jag färgerna lavendel och grått. Tyckte att det blev en lugn och behaglig kombination som plockade fram texturen lite extra!)
 
Är man händig och har rysligt med tålamod så är det inte alls omöjligt att lära sig att göra sådana här skapelser, föreställer jag mig! Själv är jag fullständigt värdelös när det kommer till stickning, det blir mest bara vresiga utrop och blodutgjutelse, men kanske är det en hobby jag kan lära mig den dag jag blir pensionär? Det får man väl ändå hoppas och tro. För nästan ingenting kan slå ett riktigt kärleksfullt stickat plagg i ljuvlighet!!
 
Vi fick en hel del tjusigheter till sonen också när han föddes. Bl.a. dessa finfina koftor!
 
 
(Och den där filten... Ja, den är ett kungligt kapitel för sig!! 😍Jag ska fota den bättre en dag och visa er. Och avslöja var man hittar mönstret! 😘)
 
Kram Cristall
Konst bloggar Hem & Inredning inredningsbloggar.info