Längta Hem

Vår trädgård praktiskt tagat badar i gyllene löv just nu... Det är så fantastiskt vackert att jag inte kan annat än dansa fram när jag trippar fram där i trädgården. Lagom salig och djupt tacksam.

 

Det är något annat detta! Att bo här ute på landet istället för mitt i Stockholms rustrafik... Och nu är det 2 år sedan vi lämnade Stockholm. Bästa beslutet någonsin.

 

 

Men dagens stora fråga är om jag och D kanske har blivit besatt av trädgårdsplantering? Jag har börjat överväga den möjligheten. Kanske blir det så att när vår egen trädgård, efter mycket om och men och år av mossa och lava som arbetat sig in i gården, kommer att börja terrorisera våra stackars grannar med spadar och nya plantor? Vem vet. För plantering är ju så roligt att det inte går att sluta med det.

 

Vi kunde inte låta bli att köpa på oss ytterligare några plantor häromdagen och slänga ner dem i en lång fin rad. Pioner. En av de allra mest ståtliga och romantiska blommorna. Stora mäktiga buskar som flödar över av färg i juni/juli (för er som är lika grön på området som jag var innan jag flyttade ut i skogen). En bra investering för även de allra minsta och harmlösa stadsträdgårdarna!

 

 

Här ser ni en trevlig rad med synnerligen trevliga pioner. (Några pioner fattas. Raden ska fortsätta hela vägen bort.) Mer levande än de ser ut att vara! (Vilket iofs återstår att se nästa vår/sommar.) Då hoppas vi på att få sen en prunken rabatt med mörkröda, cerisa och ljusrosa pioner.

 

 

Vi har planterat dem vartredje i varje färg utom mot kanterna där nyanserna ljusnar och i mitten där de mörknar. Det kommer bli ett superfint mönster sedan när blomningen går igång! Och så kommer vi bygga en naturvänlig stentrappa här mitt i rabatten.

 

När vår tvååring såg oss plantera pionerna blev han så till den milda grad inspirerad att han omedelbart begravde (eller planterade?) ett flertal av sina leksaker i trädgården. Antagligen höll de inte längre måttet. För tråkiga eller uttjatade.

 

 

Här bjuds det på en bild på den enda gamla häcken som överlevde de förra ägarna, vilket bara det i sig är en bragd. (Jo, jag vet. Den behöver friseras till en smula. 😉) Men titta på färgen!! Makalöst.

 

Jag vet faktiskt inte vad häcken heter. Det får jag visst ta reda på! Nu ska jag slänga i mig lite käk så ska jag iväg på en liten after work med jobbet.

 

 

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. 💓)